drygt
Jag vill köpa en trisslott och skrika högt som fan när jag inser att jag har vunnit jättemånga miljoner. Jag vill komma på vad jag vill jobba med, när jag väl ska börja jobba som dom vuxna gör. Jag önskar att jag kunde höra andras tankar, iallafall de tankar som är jävligt roliga och bra. Jag önskar att jag var 170 cm lång, och ha världens snyggaste kropp. Jag längtar tills jag är på flygplatsen i Thailand, för då kommer vi tjejer yra runt som några hönor och leta efter våran taxigubbe, och då kommer jag skratta inombords åt oss även fast jag lär vara irriterad över att vi aldrig hittar honom. Fast jag längtar tills vi ligger på stranden också, och skrattar åt livet och allt galet som hände 2011. Jag saknar att bo med Julia, ibland undrar jag hur det hade varit, vi hade nog varit kaos. Jag önskar att jag kunde sjunga, och spela gitarr, och piano. Jag tycker om min stuga, det är nog det mysigaste jag äger, efter min säng, och min onepiece. Jag längtar efter min 18års dag, jag tror att mitt roliga liv kommer ta ett steg uppåt då, fantastiskt! Jag önskar att jag kunde skriva världens finaste texter, sådana texter som folk bara älskar när dom läser. Jag vill kunna flyga, och vara osynlig, och trolla, dåligt jag hade åkt till Channing Tatums hus då och gjort så att han blev kär i mig :D Jag längtar efter jag får mysa nästa gång, det blir nog mysigt. När jag har levt klart mitt ungdomsliv så önskar jag mig en familj, det hade varit perfekt. Jag vill bli ekonomiskt oberoende längre fram i livet, och ja, jag älskar pengar. Jag önskar att jag kunde äta precis vad jag ville, och precis hur mycket jag ville utan att det hände ett skit med min kropp, varken på utsidan eller insidan. Jag hoppas att ingen i min närhet dör innan mig. Jag vill ha snyggDerek i Grey's, trots hans gamla ålder, kom till m.i.g. Jag längtar tills jag ska tatuera mig, men det gör inte Lemons eller pappa, haha. Jag vill ha svinbra kondition, och jag vill att det ska gå bra jämt med fotbollen också. Jag längtar tills mina önskningar på 11:11,22:22,00;00, och när stjärnor faller, slår in. Jag vill dö lycklig, jävligt lycklig. Jag undrar vad det är jag kommer göra eller nått, nästa gång jag tycker att nått är pinsamt. Jag vill kunna måla skitsnyggt. Jag längtar tills någon av timrå ik spelarna ramlar när dom åker in på isen innan matchen, då kommer jag skratta. Jag saknar min iPhone.. Jag hoppas at 2012 blir minst lika bra som förra året, stor besvikelse annars. Jag undrar vem jag har fått min humor av, för varken mamma eller pappa är lika rolig som mig, och Johan är inte ens lika rolig som mamma, hahahaha. Jag längtar till nästa OTHavsnitt på säsong nio. Jag önskar att jag var supersmart, på matte och sånt där jobbigt. Jag vill att mitt hår på huvudet ska växa som ogräs, men det gör det inte. Jag längtar efter jävligt roliga tjejkvällar, gud så roligt. Jag önskar mig en björnfamn.
Japp. Så är det.
The sound of silence
Kan inte längre skilja rätt ifrån fel, så du får lura i mig vad som helst.
För jag kan inte säga nej, det går inte när du rör vid mig.
-
echo
"Anybody out there? 'Cause I don't hear a sound.
I'm out on the edge and I'm screaming my name."
det är så jag säger det. igen
Det var så längesen jag skrev om dig nu, men jag ska göra mitt bästa.
Jag minns hur det brukade vara, jag vet precis hur nära vi var varandra. Och ibland har jag svårt att förstå att vi faktiskt står här idag, som vänner, tillsammans. Det är inte som förr, men jag tycker att det är helt klart tillräckligt. För vi växtre ifrån varandra på det sättet vi var på.
Vi slutade inte känna varandra, för jag vet hur du är. Men vi slutade lära känna varandra mer. Vi gled sakta men säkert isär, och snart var vi i plural. Men på nått sätt så kändes det ändå inte fel, bara ovant. Det var inte vi längre, det var du och jag. Och för två år sen hade jag suttit här och grinat ihjäl mig, för du var min allra bästa vän som jag berättade allt för. Men jag har bara insett helt enkelt, insett att det inte alltid blir som man en gång ville.
Det är fint när du säger att du beundrar mig, det är inte många som gör det. Och du märker att jag mår bättre, att jag har blivit någon annan. Men jag vill bara försäkra dig om att jag inte kommer glömma det vi hade och våran vänskap bara för det. Jag saknade dig så många gånger, och nu är det bra igen. Jag tror inte att vi behöver mer än såhär, för det är fortfarande, helt klart tillräckligt.
Jag vet inte hur det är med dig. Men det är iallafall så här jag känner.
The princess I love.
j
Sometimes we expect more from others because we would
be willing to do that much for them.
Can we just go back to the way we used to be?
oh yes
Sometimes. All you have to do is forget what
you feel, and remember what you deserve.
when did your heart go missing?
ο
Mycket vill ha mer.
man down
First of all, you don't know me. And second of all, you don't know me.
-
Just because we don't talk doesn't mean I don't think about you.
I'm just trying to distance myself, because I know I can't have you.
hold me
Regn faller, och det spelar ingen roll vart jag gömmer mig. För det kommer alltid tillbaka till mig, och jag kan inte. Kan inte.
girls night out
Dear best friend. I love you more daily. I wish you could see yourself the way I see you, and I wish you could love yourself the way I love you. And above all, I wish your life is everything you deserve because, in my opinion, you deserve the world. I will stand by you forever, my heart will always belong to you.
ps.
I can't waste more time with this shit.
everything I never told you
But the world, spins madly on
såg du paniken i min blick?
friends forever
Det är aldrig nu eller aldrig med oss, för vi har varandra ändå, det vet jag. Men saknar du aldrig hur vi kan vara? Saknar du aldrig våra telefonsamtal som kunde vara i evigheter, och allting där emellan? Jag vet inte hur du mår, men jag längtar efter att du skriver hur lycklig du är igen. För då vet jag att det är så.
Jag behöver dig, och jag saknar dig. Hela tiden.
Thanks for being my unbiological sister.
I'm learning to be free
Sällan man sitter en söndagskväll i mörkret och vill skriva tills det inte finns något kvar att säga. Inte är det någon skillnad denna gång. Men jag är så förbaskat jävla glad över mitt liv. Jag har inte allt, verkligen inte, men det jag har är mer än tillräckligt. Samtidigt som jag känner denna glädje kan jag bli så ledsen, det behöver inte finnas någon speciell anledning, men kanske tar det på krafterna att vara glad jämt? Jag skulle kunna sitta hela natten och försöka beskriva alla dessa känslor som man faktiskt har inom sig.
Jag har världens finaste människor omkring mig, världens, världens bästa personer i mitt liv. Jag försöker så gott jag kan att vara den bästa jag, och jag hoppas att det är tillräckligt. För alla känner sig dålig nån gång, det sägs väl vara normalt? Men jag hatar känslan som man får när någon är sur på en, för det är aldrig meningen, ibland blir det ju bara så. Jag kan inte alltid vara bra, även om jag vill, så går det inte. Jag hoppas bara att de vet hur betydelsefulla dem är för mig. Världens bästa människor, de som jag har i min närhet alltså.
Jag har blivit så besviken på mig själv de senaste månaderna. Jag har skrattat och jag har mått skitbra, men jag har struntat i allt annat. Jag har umgåtts med vänner och jag har varit uppe sent om nätterna. Men resten då? Det som är väldigt viktigt för mig själv, det måste jag bli bra på igen. Fast samtidigt så är det svårt att vara positiv när ingenting verkar vilja gå bra. Men jag kommer tillbaka, det lovar jag.
Ibland vet man inte hur man ska ta sig vidare, hur man ska vinna över det som känns jobbigt. Så vad gör man då? Mitt hjärta säger jag vet inte, men min hjärna säger att man bör sträcka upp händerna i luften och ha kul.
Och för alla oss som vill ha kärlek. Som vill vara någons Någon. Så tror jag att det kommer att bli bra. Det kommer nog lösa sig.
Ibland önskar jag att jag inte kunde känna nånting alls.
sleeping sickness
*
I want to live, not just survive.
