det är så jag säger det. igen

Det var så längesen jag skrev om dig nu, men jag ska göra mitt bästa.

Jag minns hur det brukade vara, jag vet precis hur nära vi var varandra. Och ibland har jag svårt att förstå att vi faktiskt står här idag, som vänner, tillsammans. Det är inte som förr, men jag tycker att det är helt klart tillräckligt. För vi växtre ifrån varandra på det sättet vi var på.

Vi slutade inte känna varandra, för jag vet hur du är. Men vi slutade lära känna varandra mer. Vi gled sakta men säkert isär, och snart var vi i plural. Men på nått sätt så kändes det ändå inte fel, bara ovant. Det var inte vi längre, det var du och jag. Och för två år sen hade jag suttit här och grinat ihjäl mig, för du var min allra bästa vän som jag berättade allt för. Men jag har bara insett helt enkelt, insett att det inte alltid blir som man en gång ville.

Det är fint när du säger att du beundrar mig, det är inte många som gör det. Och du märker att jag mår bättre, att jag har blivit någon annan. Men jag vill bara försäkra dig om att jag inte kommer glömma det vi hade och våran vänskap bara för det. Jag saknade dig så många gånger, och nu är det bra igen. Jag tror inte att vi behöver mer än såhär, för det är fortfarande, helt klart tillräckligt.

Jag vet inte hur det är med dig. Men det är iallafall så här jag känner.
The princess I love.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0