jag kan inte gömma mig

Det är en underlig känsla när man börjar hata sig själv. Den smyger sig på, äter sig in. Och för varje synd man gör måste man göra en till. Regn faller på mig och det spelar ingen roll vart jag gömmer mig, för på något sätt hittar det alltid tillbaks till mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0