dom tomma stegen hem igen

Vad har fått det hjärta som jag har försökt övertyga är tomt och oskyldigt, att vilja vara mer än vänner och skedkompisar under ensamma nätter? Vad var det för konstig känsla som gjorde att jag ville känna hans närhet, hans värme, hela han om och om igen.

Jag hade knappt någon aning om vem han var, och jag önskar att det fortfarande vore så. Men sen stog han bara där. Världens kanske mest otryggaste människa.

Jag kan inte svara på hur kill-känslolösa jag kunde känna allt det här, det här som ingen förstår, inte ens jag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0