sarasvensson

helt ärligt
vill jag inte mer

jag tycker inte om det längre, det är inte kul.
det var min trygghet, det var något
jag kunde falla tillbaka till när jag hade en dålig dag.
jag älskade att spela, det fanns ingenting bättre.
idag blir jag överlycklig om jag har en anledning till att inte behöva åka dit,
men förr tränade jag även om jag låg i feber och hade all världens jävla
förskylning, jag var där.
jag älskade ögonblicket då föräldrarna log och applåderade
när jag hade gjort något bra, jag älskade det.
men tryggheten är borta, glädjen försvann för längesen.
jag vet inte vad jag ska göra

för nu
vill jag inte mer.
men jag kan inte sluta