Dag 05 – Din syn på kärlek
kärlek kan vara så mycket, det är allt. kärlek till min nya fina cykel, kärlek till den där kameran jag så gärna vill ha. kärlek till familj och vänner. men jag förknippar självklart kärlek som i att vara kär. kärlek som i att det pirrar i varje del i kroppen varje gång man rör varandra. kärlek som i att man blir jävligt glad och ler när den andres namn nämns. kärlek som i att man älskar varandra.
men som ni kanske har märkt nämner jag sällan killar i bloggen, haha jag är supersingel och har typ alltid varit :) dock har jag ju mina åsikter och tankar om kärlek som alla andra.
det är ju enligt mig det finaste som finns. jag kan inte säga att jag har upplevt det på riktigt riktigt. men jag har varit kär, dock kunde det ha varit så mycket bättre och annorlundare än var det var. och jag har väl spenderat lite för många tankar på denna person, helt klart. men jag kände iallafall det där pirret, jag kände hur jag log när hans namn nämndes,
för mig var det fint helt enkelt.
men det är inte alltid bra.
kärlek kan förstöra en utifrån och in, kärlek kan knäcka en så totalt att många inte finner lycka på länge. många tårar släpps och livet kan kännas så hopplöst. jag kan bara föreställa mig hur det känns att den man älskar så in i nordens mycket, den människa som man skulle kunna lägga ner hjärta och själ för, inte vill ha en. jag vet bara hur mitt hjärta kan känna. men tänk alla andras, tänk alla andras hjärtan hur dom ska känna.
trots alla dessa brister, tycker jag helt klart att kärlek är det finaste som finns.
och det är min syn på kärlek.
men som ni kanske har märkt nämner jag sällan killar i bloggen, haha jag är supersingel och har typ alltid varit :) dock har jag ju mina åsikter och tankar om kärlek som alla andra.
det är ju enligt mig det finaste som finns. jag kan inte säga att jag har upplevt det på riktigt riktigt. men jag har varit kär, dock kunde det ha varit så mycket bättre och annorlundare än var det var. och jag har väl spenderat lite för många tankar på denna person, helt klart. men jag kände iallafall det där pirret, jag kände hur jag log när hans namn nämndes,
för mig var det fint helt enkelt.
men det är inte alltid bra.
kärlek kan förstöra en utifrån och in, kärlek kan knäcka en så totalt att många inte finner lycka på länge. många tårar släpps och livet kan kännas så hopplöst. jag kan bara föreställa mig hur det känns att den man älskar så in i nordens mycket, den människa som man skulle kunna lägga ner hjärta och själ för, inte vill ha en. jag vet bara hur mitt hjärta kan känna. men tänk alla andras, tänk alla andras hjärtan hur dom ska känna.
trots alla dessa brister, tycker jag helt klart att kärlek är det finaste som finns.
och det är min syn på kärlek.
Kommentarer
Trackback
