sarasvensson

ja nu börjar jag om denna lista. lägger upp presentationen en gång till, dock är det den gamla som jag finputsat lite. det känns dumt att skriva vissa saker en gång till. men jag vill juu så gärna göra den långa listan, haha puss

kan ju börja med att skriva att jag heter sara för dig som har lyckats missa det. jag är sexton år gammal och bor i sörberge med mamma, hennes man + 2 barn i ett hus. sen bor jag och pappa i en lägenhet också. jag har en bror som är sex år äldre än mig, så han flyttade alltså för flera år sedan.
jag går första året på samhällsprogrammet och har ingen som helst aning om vad jag vill bli sedan. och när jag inte är i skolan och sliter arslet av mig så brukar jag för det mesta umgås med vänner eller spela fotboll.
jag har ett ganska stort intresse för foto men ja tycker inte att jag är speciellt bra, så jag kämpar vidare med alla inställningar och så, hähä. brukar också sitta för mig själv, med musik på, och måla. är inte speciellt bra på det heller men det är nått jag brukar göra iallafall.
har sen jag var sex år gammal haft en sjukdom i storkaggen, dock vet läkarna inte vad felet är ännu. så jag kan inget annat säga än att jag har så jävust ont att det inte går att förklara. men med medicinering och värmekudde duger det iallafall. men tro inte att det är någonting annat än bara smärta, för det är det inte. 

jag är nog en sån där person som kan vara väldigt pratig, kanske lite för mycket vissa gånger. men vissa stunder säger jag ingenting heller, kanske för lite. det beror helt på vilka människor som är runt omkring mig och jag är nog rätt blyg. jag vet inte vad jag ska säga så då säger jag helst ingenting istället. jag kan vara jävligt svår, men när man väl lär känna mig är jag nog ganska enkel ändå.
jag pratar aldrig bra om mig själv så därför känns det dumt att säga, men jag är nog rätt snäll ändå. jag försöker vara så bra som möjligt trots mina brister. jag kan vara avundsjuk, men jag försöker inte visa det. jag kan vara sur, men tänker oftast igenom det en gång till om det verkligen är värt det. att bråka är inte min grej alls, men jag vet att jag kan lyssna lite för mycket på vad andra säger innan jag egentligen vet, och det är väl inte så bra jämt. men jag har iallafall skärpt mig litegranna.
jag kan vara väldigt känslosam vissa gånger men jag tror att det är för att jag bryr mig. jag känner sympati för andra och jag bryr mig helt enkelt. jag kan vara arg, jag kan bli så förbannad att jag inte vet vart jag ska ta vägen. men det håller jag för mig själv oftast. jag har dåligt självförtroende också, och som med allting annat i den här texten vill jag inte visa det heller. men jag tycker helt enkelt inte om mig själv, som sagt så tycker jag inte att jag är bra på nånting, jag ser ful ut och jag är dålig helt enkelt.

för att avsluta det här lite fint, så kan jag ju berätta att jag har världens bästa vänner. helt klart det finaste jag har.

---

min första kärlek

okej den här delen gillar jag inte, för det här kommer låta bra töntigt alltså.
MENMEN vi överlever väl

kärlek har väl aldrig varit min grej riktigt. jag klarar mig bra ändå jag liksom.
dock finns det en jävel som lyckats fått mig lite på fall några gånger.
hur och varför det blev fler än en gång vet jag inte hur det gick till. men så blev det iallafall.
det är iallafall vikke som jag så fint kallar honom.
efter många om och men, efter mycket fram och tillbaka. så kan jag iallafall tala om att han betydde mycket för mig, dock har det blivit som det blivit och jag ångrar ingenting även om det fanns dagar jag gjorde det. i somras fick vi vårat avslut och idag är vi vänner som många gånger förr =)

det finns mer att säga men som jag inte tänker berätta, tjao