sarasvensson

tiden står stilla, det hugger och vrider sig i mitt bröst. 

''Inget - eller ingen kan stoppa oss. Hon betyder så otroligt mycket, hon är som en syster för mig. Hon gör mig glad, hon skrattar alltid åt mina tråkiga skämt, hon finns för mig när som helst. Jag säger inte alltid dom bästa sakerna, men hon förlåter mig alltid, jag är tacksam för allt hon gjort för mig. Aldrig utan julia nordlöf ..''
- jag skrev det där i mitt tal när vi gick i sjuan.
Och det var verkligen så, folk frågar mig om vi inte är vänner längre. jag vet inte vad jag ska svara, jag vet inte hur jag ska förklara. jag har ingen aning om va du säger när dom frågar dig, om dom ens frågar dig ..
men mitt svar slutar oftast att vi inte pratar med varandra längre.
för enligt mig, är det så också ..
jag trodde inte att det kunde bli såhär, jag trodde vi var på den säkra sidan i alla lägen. på grund av allt vi gått igenom, på grund av hur mycket vi faktiskt litade på varandra. på grund av allt det vi sa till varandra, på grund av all den tid vi spenderat tillsammans. jag är ledsen över att jag hade fel denna gång, det kunde faktiskt bli såhär. vi var verkligen inte på den säkra sidan längre ..

jag vet inte vad som kommer hända, jag vet inte hur det kommer sluta i huvudtaget.
men har vi något val, eller fortsätter vi på samma väg ?

jag vet att jag inte är densamme utan dig, jag vet att det är svårare utan dig.
jag hoppas att du klarar dig bättre än vad jag gör, för
hur det än är. vill jag bara ditt bästa

vi visste vad vi hade, men vi insåg inte att vi förlorade det ..
jag älskar dig min
vän.
ingen var som du