sarasvensson

jag vet så väl, att någonstans finns vi kvar. det känns som om det är mening på nått sätt, eftersom
att vi varit till och från så många gånger. hur bra du än har det nu, hur glad du än är just nu, i detta
läge, i denna tid. så vet du att jag alltid finns där, nånstans. kanske längst bak, sist i kön. men du vet,
att dig vill jag inte tacka nej till. hur det än känns, så vet jag hur bra vi kan ha det.
hur glad vi kan vara tillsammans, hur vi kan både prata och skratta ihop. vi är likadana ..
men i svåra tider som nu, när vi knappt ser på varann. vi är inte alls sådär bra som
vi annars är, idag är vi främlingar. totala främlingar, ungefär som från olika länder.
talar olika språk och tycker helt olika .. så är vi ändå vänner på nått sätt, eller vi
pratar iallafall med varandra. ibland som om vi är helt dum i huvudet båda två,
ibland så är vi smart .. det är så olika dedär med oss
fast då kanske vi är olika ändå, om man tänker så .. ja det ska jag fundera på
fast att mina vänner nästan förbjuder mig att ens nämna ditt namn, för dom vet
exakt när jag tänker på dig, när jag är påväg att tala om dig.
nånting som vi gått igenom, nånting som hände just då, under dom hundraen dagarna.
jag kanske har ett sånt uttryck, när jag är påväg. ja, jag ska kolla i spegeln sen
men jag är så över senaste månaderna
dom bästa och sämsta i mitt liv, det är ingenting jag glömmer.
men jag lever i nuet nu.
hejdå