sarasvensson

jag har en dålig kväll, jag är arg, ledsen och förbannad på samma gång. en nypa salt irriterande också.
MEN, jag sitter här och tänker på min lilla fotbollskarriär.

för max två år sen var jag hur fotbollskär som helst, det var det bästa som fanns. även om jag låg i 40 graders feber var jag där på träningen och skulle träna. jag missade ingenting, förutom nått utlandsbesök nån gång. men ingenting kunde stoppa mig, jag kände inte att jag var värdelös och att allt bara gick åt fel håll. jag tyckte att det gick frammåt även om jag inte vågar erkänna det ibland. men jag var inte skitdålig - det var jag faktiskt inte...
men jag saknar den där glöden jag hade, jag saknar fotboll. jag älskar det fortfarande, men det är på sån annan nivå idag. jag har dagar då jag skulle kunna kliva av planen och sätta mig på bänken för att grina. typ så känns det, allt är bara meningslöst och jag går bara bakåt i utvecklingen.
jag hade en tid, vi spelade då på sju-manna. inte för att skryta, men jag gjorde minst ett mål varje match förtuom en eller två, jag var så sjukt pepp inför både träning och match hela tiden. jag längtade till löpträningarna, jag längtade till matcher och cuper. fotboll var mitt liv kna man säga.
 när vi förflyttades upp på elvamanna och jag tappade intresset för mitt lag sjönk jag så det är sjukt. det var inget fel på mitt lag, det är inte så jag menar. men efter att jag hade spelat en match med 93, blev jag blev som såld. jag minns att ja tyckte det var oerhört mycket roligare, tuffare och liksom det jag sökte hela tiden.
en dag vill jag hitta tillbaka till det jag en gång hade, spelarglöden, den kämpe jag faktiskt var, till allt ..

i a l l a f a l l har ja nå annat att skriva om just fotboll.
skönaste vinsten det här året, är lätt matchen mot sdff i hudik.
även om det inte blev som alla andra matcher, snyggt spel, bra passningar, osv ..
så lättade det att vi faktiskt vann, båda lagen var så otroligt pepp men vi var nog snäppet mer. vi vann ju liksom ..
går knappt o beskriva hur vattensjuk planen faktiskt var, jag lovar, en decimeter. det plaskade varje steg man tog, bollen kom inte mer än en meter framför en. att driva bollen var svårt, att passa bollen var omöjligt. men som vi kämpade, det spöregnade och klockan var inte mycket. vi vann med 3-0. sjukt skön vinst,
sen har ju deras tränare eller vad han är, en blogg. däre det står '' 
Tycker absolut att blabla stod upp och mot de fysiskt spelande motståndarna. Härlig inställning blabla!''
jag antar att jag var en av de ''fysiskt spelande motståndarna'' eftersom jag spelade där blabla var. men härlig inställning? haha om jag minns rätt var det tvärtom .. menmen, varför haka upp sig på det sara svensson ?
prata inte skitsnack nu .. iaf så
vi gick även till final när vi vann den matchen.
sdff däremot skulle spela om tredje fjärde pris. men lämnade WO och åkte hem. utan att vara elak, så tycker jag det är osportsligt och orättvist mot det laget dom skulle möta. jag hörde att det var för att dom inte ville bli förskylda och sjuka när dom hade en viktigt match veckan som kom. men då är min fråga, varför anmäler man sig till en cup, om man sen lämnar wo för att man är rädd för att bli sjuk? jag har inte riktigt förstått det där än .. menmen, nån dag kanske det kommer också som allt annat eller hur ? .. hehe

som sagt, jag har en dålig kväll och jag vill inte låta dum. det jag ville komma fram till att jag var rent ut sagt lycklig när vi vann den matchen. jag tror det tog hårt på dom ..............

hejdå nu