horn

Dina händer ber mig sova över.
Och vissa stunder kan det känns ensamt. Så jag håller hårt och kryper tätt intill dig.
Vi talar aldrig högt om det vi har.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0