trött på det mesta.
Jag har en jobbig skolkänsla i kroppen och jag vill orka bry mig lika mycket som jag en gång gjorde. Min mentor ringer till mina föräldrar och pratar om frånvaro hit och dit, fast att jag är där. Är det ingen som ser mig längre? Eller är jag bara så oaktiv att jag blir osynlig på nått vis? Nej, jag vet att det inte är så. Jag blir bara så trött på allt skoltjat och jag orkar inte ta det. Jag försöker bara göra mitt bästa, även om det inte räcker till alla gånger nuförtiden.
Annars då hurrni? Idag har jag jobbat från fem till halv tio, och jäklar vad folk det var på hockeyn idag. Tiden gick åtminstone fort, och det gick ju bra också, både för mig och för timrå. Så två tummar upp skulle man väl kunna säga. Imorgon har jag en fin sovmorgon som ligger och väntar också, plus att jag är träningsledig. Fantastiskt.
