friends forever

Det är aldrig nu eller aldrig med oss, för vi har varandra ändå, det vet jag. Men saknar du aldrig hur vi kan vara? Saknar du aldrig våra telefonsamtal som kunde vara i evigheter, och allting där emellan? Jag vet inte hur du mår, men jag längtar efter att du skriver hur lycklig du är igen. För då vet jag att det är så.
Jag behöver dig, och jag saknar dig. Hela tiden.

Thanks for being my unbiological sister.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0