sarasvensson

vissa väggar kan man ta sig igenom, andra inte <

jag har känt mig sviken i mina dagar, jag har känt mig ledsen i mina dagar.
jag har varit glad, och jag har varit lycklig.
folk jag litat på, ljuger för mig.
människor jag älskar, hugger kniven i ryggen.
jag förlåter folk för deras misstag, för det är de livet går ut på.
älska, glömma & förlåta ..

och ja. jag älskar, jag glömmer.
och jag kan förlåta ..

besvär och krångel. ja, för mig är det tröttsamt.
skitsnack, oärlighet och lögner. det tål jag inte längre, för det känns som att jag, eller vi alla går igenom det upp och ner varje jävla dag. alltid ska det vara någonting som tar emot. jag orkar inte det mer, ta mig tillbaka då allt var bra.
eller hur, det är så man tänker. hela tiden ..
varje familjemedlem som gör bort sig.
varje vän som går sin väg, varje kille som lämnar en.
varför kan inte allt vara bra liksom .. ska det vara så svårt jämt ?

ena sekunden säger de att dom älskar mig, att dom inte tänker lämna mig.
dom vill finnas där för mig ..
andra sekunden, släpper dom taget. dom går iväg, som dom en dag har lovat, att aldrig göra ..
> men jag antar att i dagens samhälle, att dagens ungdomar, som mig, som oss, som vi.
vi gör såhär, det är såhär vi lever. det är såhär det är ..
och det suger, det kan ta sig nånstans verkligen

när jag är uppe, och när jag är nere.
när problemen kommer och mitt hjärta trånar efter frihet.
då är jag stilla, och väntar här i tystnaden.
väntar tills du kommer, och sitter här ett tag med mig ..

med dig kunde jag stå på berg med, med
dig kunde jag gå på stormiga hav med.
jag var stark, när jag satt på dina axlar.
du gjorde mig hel igen, mer än jag kunnat bli ..

elin wikberg, du gör det möjligt att ta det lugnt.
jag älskar dig mer än du nånsin kommer förstå ..

jennifer <3
jn